Standarder för kläder
När du arbetar i krävande miljöer är rätt arbetskläder inte bara en fråga om komfort – det är en fråga om säkerhet. Standarder säkerställer att kläderna uppfyller fastställda krav på skydd, synlighet, hållbarhet och funktion. Genom att följa internationella och europeiska standarder som EN ISO 20471 för högsynlighetskläder eller EN ISO 11612 för skydd mot hetta och lågor, kan du vara säker på att dina plagg är testade och godkända för det de är avsedda att skydda mot.

EN 342 Skyddskläder mot kyla
Krav ställs på isolationsförmåga samt luftgenomsläpplighet. Kalla miljöer kännetecknas av kombinationen av fukt och vind med temperatur under -5 ° C.

EN 343:2019 Skydd mot regn och väta
Standarden uppdaterades till en ny version under 2019, med tillägg av en ny klass: 4 (tidigare klass 1-3) samt ett valfritt test av färdigt plagg i regntorn. Klasserna för skydd mot inträngande vatten (vattentäthet) är samma som i tidigare version, där tillägget av klass 4 kräver högre resultat. Klasserna för andasförmåga (motstånd mot vattenånga) har justerats något vid tillägget av klass 4. Krav och tester på tyger och sömmar för bland annat vattentäthet, ånggenomsläpp och rivstyrka.
X - Skydd mot inträngande vatten – vattentäthet. Klass 1-4 (där 4 anger bästa skydd mot regn/vatten)
Y - Motstånd mot vattenånga - andasförmåga (Ret). Klass 1-4 (där klass 4 anger bäst andasfunktion).
R- Färdigt plagg testats i regntorn, valfritt.
(X-betyder att plagget inte har testats)

EN 471 Skyddsplagg med förhöjd synbarhet
Varselplaggen har fluorescerande ytor och reflexer som uppfyller certifieringskraven på design enligt tre olika klasser.
Klass 1
Skyddsplagg försedda med fluorescerande väv, med en yta av minst 0,14 m≤ och reflexer med en yta av minst 0,10 m≤, för användning där det krävs lägsta nivån på synbarhet.
Klass 2
Skyddsplagg försedda med fluorescerande väv, med en yta av minst 0,50 m≤ och reflexer med en yta av minst 0,13 m≤, för användning där kravet på synbarhet inte är lika hög som i klass 3.
Klass 3
Skyddsplagg försedda med fluorescerande väv, med en yta av minst 0,80 m≤ och reflexer med en yta av minst 0,20 m≤, där det krävs högsta nivån för synbarhet.

EN ISO 20471:2012 Skyddsplagg med förhöjd synbarhet uppdaterad med skärpta krav
Hi-Vis certifierade plagg delas in i tre olika klasser, utifrån hur väl bäraren syns. Plaggen har fluorescerande ytor och reflexer som uppfyller certifieringskraven på design t ex minsta bredd på reflex ska vara 50 mm. Materialen testas före och efter tvätt, 5 tvättar är minimum och om plagget testats och godkänts för ett högre antal tvättar ska detta anges på tvättrådet. Standarden EN 471 uppdaterades 2013 till EN ISO 20471 och krav på bland annat maximalt antal tvättar lades till.
Klass 1
Plagg försedda med fluorescerande material, med en yta av minst 0,14 m2 och reflexer med en yta av minst 0,10 m2, för användning där det krävs lägsta certifierade nivån på synbarhet.
Klass 2
Plagg försedda med fluorescerande material, med en yta av minst 0,50 m2 och reflexer med en yta av minst 0,13 m2, för användning där kravet på synbarhet inte är lika hög som i klass 3.
Klass 3
Plagg försedda med fluorescerande material, med en yta av minst 0,80 m2 och reflexer med en yta av minst 0,20 m2, för användning där det krävs högsta nivån för synbarhet. Skyddsplagg ska täcka torson och minst ha ärmar eller hellånga byxben. Reflexen ska gå runtom torso och ärm eller ben.

EN 17353 Kläder med god synbarhet för medelhög risk
Denna klädsel är avsedd för situationer med medelhög risk Den är inte avsedd för högrisksituationer som omfattas av EN ISO 20471. Finns 3 olika typer:
A – För ökad synlighet under dagtid med hjälp av fluorescerande material
B – För ökad synbarhet under mörka förhållanden med hjälp av reflexer:
B1 – fritt hängande.
B2 – runt armar eller ben.
B3 – runt torso eller runt torso och ben/armar.
AB – för ökad synlighet under ljusa och mörka förhållande, med hjälp av fluorescerande material och reflexer:
AB2 – runt armar och ben.
AB3 – runt torso eller runt torso och ben/armar.

EN ISO 11611 Skyddskläder för användning vid svetsarbete och likartat arbete
Den specificerar krav på material och konstruktion för att skydda bäraren mot små stänk av smält metall, kortvarig kontakt med låga, värmestrålning från ljusbågar samt minimalt elektriskt chockskydd vid oavsiktlig kontakt med spänningsförande ledare. (Tidigare EN 470).

EN ISO 11612 Kläder till skydd mot hetta och flamma
Certifierade och godkända plagg som skyddar användaren vid kontakt med hetta och flammor. Lämplig för industriarbetare och elektriker. (Tidigare EN 531)

EN 1149 Skyddskläder med elektrostatiskt skydd och minskad risk för gnistbildning
Plagget skall användas som en del av ett totalt jordat system för att undvika laddningar. Lämpliga där det finns risk för explosion, t ex raffinaderier.

EN ISO 14116 Skyddskläder mot flamma, begränsad flamspridning
Den anger krav på material och konstruktion som minskar risken för att kläder ska fatta eld och sprida flamma. Standarden är avsedd för situationer med kortvarig och tillfällig exponering för flamma, där det inte behövs fullvärdigt värme- och flamskydd som i EN ISO 11612. Certifierade och godkända plagg lämpliga för industriarbetare. (Tidigare EN 533).

EN ISO 61482 Kläder för skydd mot termiska risker orsakade av ljusbågar
Lämplig där det finns risk för att ljusbågar kan uppstå.

EN 381 Skyddskläder för handhållna motorsågar
Motorsågsskyddskläder klassificeras efter den kedjehastighet de är testade för att stå emot. Plaggen delas även in i olika designklasser:
Design A och B – Avsedda för professionella skogsarbetare vid normalt skogsavverkningsarbete. Dessa modeller är framtagna för användare som är välutbildade och erfarna inom motorsågsarbete.
Design C – Ger skydd runt hela benen och är avsedd för personer som normalt inte arbetar med motorsåg eller för särskilda arbetssituationer, exempelvis arbete uppe i träd eller vid räddningsinsatser.

EN 1073-2 Skyddskläder mot radioaktiva partikelformiga föroreningar
Specificerar krav och testmetoder för skyddskläder som ger heltäckande skydd mot radioaktivt damm och partiklar. Dessa kläder används i miljöer där det finns risk för kontaminering av partiklar som kan vara farliga vid inandning eller hudkontakt. Standarden täcker inte skydd mot vätskor eller gaser, utan fokuserar på partiklar. Skyddskläder enligt EN 1073-2 används ofta inom kärnkraft, medicinsk hantering av radioaktiva ämnen och andra industrier där radioaktiv kontaminering kan förekomma.

EN 14126 Skyddskläder mot smittsamma ämnen
Specificerar krav och testmetoder för arbetskläder och skyddsutrustning som skyddar mot biologiska risker, såsom virus, bakterier och andra smittämnen. Standarden omfattar olika typer av barriärskydd som ska hindra penetration av infektiösa vätskor, aerosoler och fasta partiklar. Den används ofta inom sjukvård, laboratorier, räddningstjänst och andra yrken där risken för kontakt med smittsamma ämnen är hög.

DIN 32781 Skyddskläder mot bekämpningsmedel
Standarden fokuserar på materialets motståndskraft mot penetration och permeation av olika typer av pesticider för att minska risken för hudkontakt och exponering. Den används framför allt inom jordbruk, trädgårdsarbete och andra områden där bekämpningsmedel hanteras.

EN 943 Skyddskläder mot flytande och gasformiga kemikalier, inklusive aerosol och fasta partiklar
Omfattar kemikalieskyddande dräkter som skyddar mot farliga kemikalier i både vätske- och gasform, inklusive aerosoler och fasta partiklar. Standarden täcker två huvudtyper:
Typ 1
Gastäta skyddsdräkter. Högsta skyddsnivå där alla delar av dräkten skall vara helt gastäta och ge högsta skydd mot genomträngning av kemiska och biologiska ämnen samt mot vätske- och gasformiga industrikemikalier, samt vara mycket tåliga mot mekaniska påfrestningar. Andningsluften skall ge övertryck i hela skyddsdräkten.
Underklass 1a: Luftpaketet är placerat på insidan av skyddsdräkten.
Underklass 1b: Luftpaketet är placerat på utsidan av skyddsdräkten.
Underklass 1c: Luftförsörjningen sker utifrån, t.ex. via luftslang.
Typ 2
Ej gastäta skyddsdräkter. Skyddsnivå där kravet på skydd mot genomträngning av kemiska ämnen och industrikemikalier avser lägre koncentration än för Typ 1. Dräkten skall skydda mot genomträngning av vätskor som sprutar kraftigt med lågt tryck från olika vinklar. Dräkten skall vara vätsketät men behöver inte vara gastät. Andningsluften skall ge ett övertryck i hela skyddsdräkten.

EN 14605 Skyddskläder mot flytande kemikalier – Prestandakrav för kläder med vätskebeständiga (Typ 3) sammanfogningar
Vätsketäta skyddsdräkter - Dräkter som kan skydda mot starka och riktade strålar av flytande kemikalier t ex sådana som kan spruta ut från ett brustet rör under tryck. För sådana krävs ett barriärtyg (kemikalieprov enligt permeationsprov EN 369) och tätade sömmar.

EN 14605 Skyddskläder mot flytande kemikalier – Prestandakrav för kläder med sprutbeständiga (Typ 4) sammanfogningar
Stänksäkra skyddsdräkter - Skyddsdräkter som kan skydda mot indränkning av kemikalier i vätskeform, dör vätskevolymen byggs upp på dräkten och bildar pölar och rännilar. För sådana krävs ett barriärtyg (kemikalieprov enligt permeationsprov EN 369) och tätade sömmar.

EN 13982 - 1(2) Skyddskläder mot fasta partiklar – Del 1: Prestandakrav för heltäckande skyddskläder mot luftburna fasta partiklar (Typ 5-kläder)
Ställer krav på skyddskläder som ger heltäckande skydd mot luftburna fasta partiklar, såsom damm och pulver. Dessa plagg används i miljöer där risken för exponering för farliga fasta partiklar är hög, till exempel vid asbesthantering, sandblästring eller kemisk industri. Kläder enligt denna standard ger inte skydd mot vätskor utan är främst avsedda för skydd mot torra, luftburna ämnen.

EN 13034 Skyddskläder mot flytande kemikalier – Prestandakrav för kemikalieskyddande kläder med begränsat skydd mot flytande kemikalier (Typ 6-kläder)
Gäller skyddskläder som erbjuder ett begränsat skydd mot kemikaliesprut och läckage i form av finfördelade droppar eller lätt kontakt med vätskor. Kläder enligt denna standard är inte fullständigt täta utan ger ett lättare skydd i miljöer där riskerna är lägre eller där det är nödvändigt med ökad komfort och rörlighet. Typiska användningsområden är lättare kemikaliehantering, rengöring och situationer med låg risk för kemikaliesprut.
)